Kan man ha gemensam vårdnad och flytta till en annan stad?
I Sverige så utgår man alltid från barnens bästa då man ser till vilken vårdnadsform som ska gälla. Vid exempelvis en skilsmässa så brukar det av den anledningen vara brukligt att ingenting förändras rent juridiskt. Även efter att skilsmässan är genomförd så brukar gemensam vårdnad gälla och skillnaden blir att barnet istället för ett hem numera har två stycken sådana. Föräldrarna delar på det ekonomiska ansvaret och kommer överens om när – och hur länge – barnet ska bo i respektive hushåll.
Här finns det vissa förbehåll och ett av de vi ska titta lite närmare på här gäller en flytt som sker till en annan stad. Något som inte är ovanligt i samband med en skilsmässa (man vill bryta upp, man vill starta på nytt, man kanske har fått ett nytt jobb och så vidare) men som av förklarliga skäl kommer att föra med sig problem dels för barnen och dels för sin forna partner. För att fortsatt ha gemensam vårdnad vid en flytt till annan stad så krävs det ett godkännande från den andra föräldern. Man får nämligen inte fatta ett ingripande beslut i barnets liv utan samtycke från den andra föräldern. Med detta menas att man exempelvis rycker upp barnet från den trygghet som finns i form av förskola och skola. Skulle du som förälder flytta till en annan stad och ta dina barn med dig – trots att ni har gemensam vårdnad – så bryter du faktiskt mot lagen (egenmäktigtighet mot barn).
Här målar vi upp det hela i väldigt mörka färger. Det är naturligtvis möjligt att ta chansen, flytta till en ny stad, påbörja ett nytt liv och även fortsatt ha gemensam vårdnad. Här krävs det dock, som sagt, ett godkännande och samtycke från den andra föräldern. Det går i många fall att lösa. Gemensam vårdnad innebär inte – som många verkar tro – att barnets tid ska disponeras exakt lika och enligt hälften-hälften-modellen. Nej, det går att ordna på andra sätt – varannan vecka, var tredje helg och så vidare. Men man måste komma överens med den andra föräldern också.
Om det skulle vara helt omöjligt att övertyga den andre föräldern om flyttens fördelar (något som inte är ovanligt i detta sammanhang) så återstår alternativet om att söka ensam vårdnad. Här får man vara beredd på att det dels handlar om en ganska lång process och att man dels bör se över så att det ombud man anlitar har tillräcklig erfarenhet och kunskap om vårdnadstvister. I ett sådant här fall där inget brottsligt ligger bakom så ska man förmodligen ha sina förväntningar lågt ställda. Som sagt; man utgår från att gemensam vårdnad är bäst för barnen.
